måndag 28 juli 2008

PRIDE-special 2: Om äktenskapslagen.

Att äktenskapslagstiftningen hamnar på tapeten nu när det är PRIDE-vecka torde inte förvåna någon. Det som snarare förvånar är att det, år 2008, fortfarande är politiskt legitimt att vara motståndare till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Matematiken är väldigt enkel: Tycker man inte att man ska ha en könsneutral äktenskapslagstiftning så tycker man att homosexuella ska särbehandlas negativt. Skulle man fråga en politiker om de tycker att det är en OK åsikt att tycka att homosexuella människor ska särbehandlas negativt så skulle svaret självklart bli ett nej. Men icke, Kd får hållas med sina homofoba värderingar och samregerar med "Liberala" (numera värdekonservativa) Fp. Det är ju riktigt upprörande.

Men tänker jag till ytterligare ett steg blir situationen ännu mer absurd. Hur kommer det sig att alla accepterar existensen av en äktenskapslagstiftning. Äktenskapslagstiftningen innebär ju att staten lägger sig något av det mest privata som finns: Våra kärleksrelationer. Hur kan alla vara OK med det? Fyller äktenskapslagstiftningen någon viktig funktion som jag missat? För i mina ögon ser den inte ut att egentligen fylla någon annan funktion än att stävja människors rätt att göra som de vill med sina kärleksrelationer. Och det är väl knappast så särskilt nyttigt. Så mina två cent i debatten kring äktenskapslagstiftningen lyder: Slopa äktenskapslagstiftningen helt.

4 kommentarer:

nina sa...

Jag håller med dig nästan till fullo. Jag tycker att staten på många sätt har all rätt att lägga sig i vad som händer i det mest privata.

Vad händer annars med alla barn som far illa? Människor som blir misshandlade i sina hem? Föräldrar som gifter bort sina minderåriga barn? Så jag tycker nog lagstiftningen ska finnas kvar, men inte bestämma vilka kön som får vara med vilka. Lagstiftningen ska skydda människan, dvs det måste vara frivilligt, man måste vara myndig etc.

Knit-Marie sa...

Juridiskt är det väldigt praktiskt att vara gift - särskilt om man har/ska skaffa barn. I övrigt håller jag med dig om det absurda i det hela. På det individuella planet tycker jag det är oetiskt av icke troende att gifta sig i kyrkan. Plus att det är helt vansinnigt mycket pengar folk slösar på bröllop - pengar som de rimligtvis behöver till viktigare saker.Gifte mig i mörkblå mammaklänning och egenplockade blommor i ett kommunalhus. Det var inte mindre trevligt för det.

Kristoffer Lindh sa...

Det är klart att det finns en del saker som regleras i äktenskapslagstiftningen som kan vara bra, men det behövs ingen äktenskapslag för att reglera det. Om äktenskapslagstiftningen ska se till att barn inte far illa innebär ju det att man har en lagstadgning som skyddar barn med gifta föräldrar mer än barn med ogifta föräldrar. Då skulle jag hellre se det skyddet inbakat i en lag om föräldraskap generellt som inte tar hänsyn till föräldrarnas inbördes relation, det skulle ge ett både bättre och rättvisare skydd.

Att skapa juridiska överrenskommelser kan man göra utan att gifta sig. Man kan ju lika gärna skriva ett kontrakt. Och ett kontrakt kan man skriva om man är två tjejer, två killar, en tjej och en kille, eller kanske sju killar och nio tjejer.

angelica sa...

Jag håller med helt -- slopa äktenskapet och utöka avtalslagen! Låt alla religiösa samfund sköta sina egna ceremonier utan inblandning av staten.