Strukturellt förtryck och individens ansvar

Med anledning av en del blogginlägg i ämnet män som beter sig som arslen mot kvinnor känner jag mig nödgad att slänga in mina två cent i debatten.

För det första: Det finns ett strukturellt manligt förtryck av kvinnor, det är min ståndpunkt och den får stöd i såväl etnologisk som antropoligisk forskning. Detta innebär att det finns en norm som möjliggör för män att behandla kvinnor illa i samhället. Många av dessa normer är ganska tydliga som till exempel att det är ganska accepterat att män har sex med tjejer fastän det inte råder koncensus, andra är mer dolda som att killarna i ett genomsnittligt klassrum pratar mer än dubbelt som mycket än tjejerna. Denna norm är inte en enbart manlig norm, det är måhånda en norm som skrivits av män, men det är del av en norm som samhället i stort delar. Det finns alltså ingen separat manskultur som ensam bär skulden för förtrycket.

Men nu kommer min andra ståndpunkt: Det går inte att prata om kollektiv skuld, det är inte bara felaktigt, det är dessutom väldigt okonstruktivt. Vad som finns är individers ansvar. Jag kan ta ansvar för mina handlingar och det jag säger, inte för någon annans handlingar och ord. Det betyder att jag är precis lika oskyldig (eller skyldig) som vilken kvinna som helst när en annan man begår ett övergrepp mot en kvinna. Åsikten att män som kollektiv bär skulden till kvinnoförstryck är inte bättre än åsikten att alla invandrare bär skulden till brott begågna av invandrare eller att alla heterosexuella bär ansvaret för kränkningar av homosexuella.

Nu betyder inte det att jag är helt fri från ansvar, på inga sätt. Mitt ansvar är att göra vad jag kan för att förändra den här ruttna normen. Det är ett ansvar som inte tillfaller mig för att jag har snopp, det är ett ansvar som tillfaller mig för att jag är medborgare i detta samhälle och är därmed ett ansvar som alla individer delar oavsett kön. Jag försöker axla rollen som medborgare så ansvarsfullt som jag bara kan. Jag försöker bryta normer med de medel jag känner att jag behärskar. Det kan för mig handla om att slå ett slag för folk som vill klä sig annorlunda eller att utbilda sig till ett väldigt kvinnodominerat yrke. För andra kan det handla om att sluta sponsra tidningar som Penthouse eller Klick! (same shit, different package) eller att lära sig se bortom kön när man pratar med en medmänniska.

Jag vet att det här var ett ostigt inlägg. Men jag lovar att inget blir det minsta bättre om man utmålar män som kolektiv som bad guys. Det finns nog inga människor som ändrar sig genom att man påtalar hur ruttna de är. Det blir heller inte bättre när man blandar in reko människor i samma kollektiv som dessa ruttna personer.