fredag 10 oktober 2008

Höstfunderingar.

Den största anledningen till att det inte blivit så mycket blogga av senaste dagarna är helt enkelt att jag inte haft så mycket att blogga om. Dessutom drabbas jag alltid av ett visst vemod när hösten tar fart. Ett vemod som kan vara riktigt skönt men också lite jobbigt. Jag har funderat mycket på barndomen och vänner som kommit och gått genom åren, jag har funderat över mitt kommande yrke, är det verkligen lärare man ska bli? Jag är ganska säker på att svaret på frågan är ja, men det kan kännas ganska hisnande att tänka på att man liksom valt sin bana i livet nu, det känns vuxet på ett både härligt och jobbigt sätt. Min ingång i yrket är inte, som ni kanske märkt på en del tidigare inlägg, full av tilltro till lärarkåren och skolpolitiken. Jag känner mig orolig för att snabbt bli bitter på det tröga och stockkonservativa maskineri vi kallar skolan.

Nu ska jag snart bege mig till Stockholms spelkonvent. Ett konvent jag tidigare var med och arrangerade men som jag nu inte har någonting med att göra. Ska bli skönt att åka dit utan att behöva ta något ansvar alls.

7 kommentarer:

Hans Persson sa...

Vi ses där!

Kristoffer Lindh sa...

Härligt!

Knit-Marie sa...

Knock ém off the board, man!

Maria ♥ sa...

Att du inte har full tilltro till vare sig lärarkåren eller skolpolitiken tycker jag är bra. Hur ska man annars kunna förändra till det bättre om man är nöjd med allt?

Reet sa...

Fast det är svårt att försöka få någonting större förändrad. Man är i början entusiastisk, försöker verkligen, men sedan tar orken slut... :( MEN - man kan själv ha bra lektioner i just sitt ämne och tycka om elever och ha respekt för dem.
Och vem säger att yrket man väljer som ung måste vara hela livet? Livet ändras ständigt. Man måste bara följa med och se vad som väntar bakom hörnet :). Det kan komma en punkt när man verkligen inte vill vara lärare, i alla fall inte heltid. Då fyller man andra halvan av tiden med någonting annat.
Egna erfarenheter :)

/Reet

Lyxunge sa...

Om du tänker på det som hattstockskonservativt kanske det blir roligare...

Little Peaché sa...

Sv: men visst är det snyggt med en liten glasögonorm! =)

Kram på dig