Hatteljébilder

Ja, jag vet att det var snart en vecka sedan, men jag har inte haft tid att lägga upp bilderna jag tog förra tisdagen. Ja ja, bättre sent än aldrig. Hur som helst så var det väldigt trevligt. Hatten jag gjorde får ni kanske se bilder på någon gång i framtiden, men inte nu...

Pappa följde med mig för att göra en ny hatt, jag tror att den blir tjusig även om jag tycker att han ska variera sig lite mer när det kommer till modeller. Men han tänker inte riktigt som jag.
Min far dividerar med Kerstin om vilken stock han ska välja till sin hatt, men bestämmer sig efter en tids grubblande att ta samma stock som han använde till förra hatten.
Hatteljén är en så inspirerande plats, full av hattar och stockar, det är lätt att få många upplägg till olika hattar.
Den här hattstocken fångade mitt intresse, sannolikheten är stor att jag gör en hatt på den i morgon.

På medis

I går när jag varit förbi Annelis jobb för att lämna hennes busskort som jag råkat få med mig på morgonen gick jag till Medborgarplatsen för att handla. Och när jag kom ut därifrån så såg jag plötsligt Maria, ni vet hon som skriver Your other left. Hon kände igen mig också så vi snackade ett tag. Det är verkligen surrealistiskt att träffa människor man träffat på nätet i person. Man får ju på något sätt för sig att de inte riktigt finns på riktigt. Maria finns i alla fall på riktigt och hon var en riktigt trevlig människa på riktigt också. Jag tänkte inte på att ta någon bild, men det gjorde hon. Gå in på hennes blogg och se hur det blir när man har två mustiga stilbloggare på samma bild.

Förresten så åker jag bort på långweekend i dag. Jag ska på Höjdpunkt, ett konvent för friformsrollspel och levande rollspel där jag bland annat ska hålla en workshop i kreativitet. Så, ha en trevlig helg på er

Fler knäppkrokar

Nu vann jag fler knäppkrokar på ebay, denna gång var det inte en, utan åtta stycken som såldes. Inte lika pråliga som den förra, men väl med sin egen charm, särskilt gillar jag de ihopfällbara.

Utdrag från konversation på balkongen.

-Vad är din favoritfärg?
-Jättemörk.

Hur jag fick tag på knäppkängorna.

Jag tänkte att ni kanske är intresserade av hur jag fick tag på mina knäppkängor. Jo, så här var det: Jag hade länge tänkt att jag, när pengar fanns, skulle skaffa mig ett par snygga damasker, så jag kontaktade Skomakeri Framåt i Gamla Stan för att be dem göra ett par åt mig. Men när jag väl var där fick jag syn på ett par tjusiga damknäppkängor och vi började prata om dem.

Det visade sig att de var beställda från ett tyskt företag som heter Harr som specialiserat sig på att göra skor åt teatrar och dylikt. Bland annat tillverkar de historiska skor på beställning. Så jag ändrade mig och beställde ett par knäppkängor i stället för damasker, valet kändes ganska enkelt måste jag säga.

I och med att de tillverkas på beställning har man ganska mycket att säga till om vad gäller storlek och färg. Man får själv välja vilket läder man ska ha och i vilka färger, och jag som har breda fötter fick äntligen ett par skor som inte är flera centimeter längre än mina fötter. Efter ungefär två och en halv vecka var skorna på plats, och gosse vad snygga de är!Nu undrar ni förstås över priset. Jo, de var inte snorbilliga precis: 3900 kronor fick jag punga ut. Men då har jag fått måttanpassade skor i en modell som annars inte går att få tag i i färger jag fått bestämma färg och en hållbarhet som är mycket längre än de flesta skor. Och det tycker jag nog är en riktigt bra deal. Här får ni se lite andra skor från Harr:

Hösten på balkongen

Balkongen har kommit in i en ny fas nu när hösten blivit ett faktum. Utsikten blir ännu mer spektakulär när lönnarnas löv blivit eldröda och gula.Doftliljan står fortfarande kvar och sprider sin varma, ljuva och tunga doft över balkongen.
Samtidigt har fjärilskrassen dött och en Krysantemum pryder numer balkongbordet.Jag hoppas verkligen att balkongen blir ett levande rum året om. Även om det kanske blir svårare att vara ute på den och fika och käka vill ha en balkong där man kan följa årstidernas växlingar och dess skönheter.

Kroken

Så här ser knäppkroken ut förresten, den som jag vann, snygg va (i verkligheten är det ingen oskärpa på handtaget)?

Att banka vett i ungar

Det finns en ganska utbredd tanke om att stökiga och störiga elever behöver hårda tag och strikta regler, man vill banka in lite vett i dem. Det fascinerar mig att denna föreställning fortfarande är så förhärskande. Vi har försökt med vettinbankningsstrategin nu i över hundra år och den har hittills visat sig fullkomligt värdelös, varför skulle den plötsligt börja fungera. Bara för att det förekommit "flummiga" idéer om hur skolan ska genomföras så har praktiken i skolan alltjämt varit auktoritär och monologisk.

Men i stället för att hålla diskussionen på det poitiska planet tänkte jag prata om skolverksamheten i stället. I de flesta skolo jag gått i och på andra sätt varit delaktig i verksamheten i har regler varit en viktig ingrediens. Reglerna har varit mer eller mindre strikta, men med det gemensamma att de varit ganska märkliga. Till exempel råder det fortfarande kepsförbud i de flesta skolor och det är ofta förbjudet att springa, sitta, tjoa och en massa andra saker som är naturliga för barn att göra.

Jag har länge funderat över hur det kan komma sig att skolan är full av så många pundiga regler. Skolan borde vara ett föredömme för vett och sans, men straffar sjuåringar som inte kan stå i raka led. Och ju stökigare elever man har på skolan, desto viktigare verkar man tycka att dessa regler är. "Man måste ta i med hårdhandskarna med sådana här barn" får man höra ibland. Detta hävdar man bestämt trots att det är fullkomligt uppenbart att hårda tag är fullkomligt verkningslösa, de är rent av destruktiva.

Jag är fullkomligt övertygad om att alla barn behöver en stark identitet, både de snälla och de stökiga barnen. Om skolan sätter upp en snäv mall med strikta ramar för hur en god elev ska vara så kommer de flesta elever misslyckas. Elever som inte känner sig accepterade i skolvärlden kommer bygge upp en identitet som outsiders. En elev som blir van vid att bli bekräftad genom skrik och represalier från lärarnas sida kommer att börja söka konfrontationer, det är en helt naturlig reaktion från någon som inte känner sig accepterad. Strikta regler som är svåra för barn att hålla sig till (seriöst, tror folk att en normal åttaåring har samma impulskontroll som en kommandosoldat?) kommer leda till onödiga konfrontationer som ökar glappet mellan de "duktiga" och de "stökiga" eleverna.

En elev som inte känner sig accepterad kommer inte att bry sig nämnvärt vare sig om sin egen skolgång eller om kamraternas arbetsmiljö, det torde vara få som inte skriver under på det. Så varför är tror folk att metoden att få bukt med problemet är att göra mallen för den duktiga studenten snävare? Varför fylls skolan av regler vars ändå syfte verkar vara att testa elevernas lydighet

Tvärtom måste vi göra. Vi måste bredda vår bild av den goda eleven. En god elev måte inte vara en tyst, lydg plugghäst. Skolan måste också finnas till för sociala pratkvarnar, ifrågasättande busfrön, och studsbollar proppfyllda med överskottsenergi.

The Gräsänkling Blues

Att vara gräsänkling kan kännas helt OK, rent av skönt, men ibland får jag en sådan sunkkänsla av att vara ensam hemma. Det är märkligt egentligen, för jag är inte sunkigare än vanligt och jag gör det ganska så mysigt för mig. Men även om jag lagar god mat, tittar på Planet Earth-avsnittet om tempererade skogar (min favorit) och borde njuta så känns det mest tomt. Mamma har sagt att hon känner likadant när hon är ensam, trots att hon och pappa bor i en jättelägenhet där de knappt träffas vissa kvällar blir pappas närvaro viktig på något sätt. Det är märkligt att det blir så, att även om jag inte gjort någonting annorlunda den här kvällen om Anneli varit hemma så blir det ändå lite sunkigt och ofullständigt.
Det är inte så att jag lider egentligen. Jag har vunnit en knäppkrok på e bay och jag har avklarat två veckors praktik utan komplikationer och nästa vecka ska jag på ett litet lajvkonvent. Det är ju inte så illa.

Svart tumme

Jag ville bara säga att jag skadat tummen och att det är jättesynd om mig för det gör skitont hela tiden. Det är inte värre än att jag klämt den så att jag fått ett blåmärke som trycker mot nageln, men ändå. Se så ledsen jag är.

Books by the foot

Har ni varit inne på Books by the foot? De säljer gamla böcker med tjusiga pärmar per fot så att man kan ha snygga gamla böcker i bokhyllan att visa upp. Konceptet är ju oslagbart.

Knäppkrokar

Nu när jag har lämnat in knäppkängorna på lästning suktar jag efter snygga knäppkrokar i brist på kängor att beundra. Knäppkrok är ett måste om man vill få på sig knäppkängorna och de jag fick med skorna är funktionella men ack så tråkiga. Så här vill jag att de ska se ut, en sådan krok i handväskan och lyckan är gjord:
Ett tillägg bara: Det verkar finnas många seriösa knäppkrokssamlare i världen. I USA har dom till och med ett Button Hook Society, must.

Dagens citat.

Några barn försökte förklara för mig om ett barnprogram om ett får på lunchen i dag, det handlar om ett får och en sur bonde. De började beskriva de olika karaktärerna ganska ingående och de kom in på några grisar och beskrev dem så här: "Jo, en gång gav grisarna fåren ett helt lass med korv, men grisar äter inte det, de är ju gjorda av korv."

Hatthösten har börjat

Nu har höstens första hattmakarkväll på hatteljén varit. Det är så mysigt där, det är så genuint trevliga människor där som alla delar en stor kärlek till hattar, dessutom är Kerstin världsbäst på att baka kakor, så jag får planera in i min diet att det äts kakor på tisdagar. Nu är mina fingrar jätteömma efter att ha töjt ihop ångad filt, men det är härligt att känna i kroppen att man gjort något (även om träningsvärken efter söndagens svampplockning gott kunde försvinna). Jag tog ing bilder, så ni kan få titta på Calexicos senaste video, från Skivan Gathered to dust som släpptes förra veckan. Frågan är om det inte är deras bästa platta.

Knäppkängor på riktigt!

Ser ni vilka sjukt snygga knäppkängor? Och dom är mina! Ni som följt bloggen ett tag och vet hur mycket jag längtat efter ett par käppkängor kanske kan ana hur oändligt lycklig jag är. Jag tänker inte på mycket annat än mina nya fina kängor.
Som ni ser har jag tagit bildera själv. Jag ska visa lite bättre bilder när min älskade sambo kan fotografera mig. Jag kunde inte hålla mig tills dess bara som ni säkert förstår. Mer utförligt om skorna kommer sen

Svart trumpetsvamp

Vi var på landet i helgen, eller kanske skulle jag skriva skogen. För det kändes som att vi mest var ute i spenaten på svampjakt. Och vilken lyckad jakt sen! På lördagen var jag och Anneli ute och plockade. Vi hittade massor med trattkantareller och rödgul trumpetsvamp, ungefär fem liter plockade vi innan vi vände hem. I dag var vi med min syster och mor för att se om det fanns någon svart trumpetsvamp. Mamma har ett bra ställe, en vacker hasselskog (ska tydligen vara bra vegetation för svart trumpetsvamp). Det dröjde inte lång tid innan vi hittade får första trumpetsvamp. Och fler blev det! När vi kom hem hade vi plockat ungefär femton liter Svart trumpetsvamp samt ungefär tre liter taggsvamp.

Nu ligger hälften av trumpetsvampen (vår beskärda del) och trattkantarellerna utsprida på tidningspapper i lägenheten på tork. Det luktar skogigt här hemma nu, det är underbart. Svar trumpetsvamp som är min favorit bland alla svampar, och jag är smått besatt av svampar. Ni kan hajja att det känns som julafton.

Fynd på Tradera: Glasunderlägg

Är dom inte mustiga? Glasunderlägg med fågelmotiv, en underbar kombination av tramsigt och vackert. Nu saknas bara bordstabletter med jaktmotiv eller stilleben med nyskjutna kaniner...
Apropå fåglar missade ni väl inte gårdagens Mitt i naturen om europas minsta uggla: Sparvugglan. Gud, man blir ju alldeles kär.

Jag behövde göra en lista för att rensa skallen

Snodd från Bondhustrun som i sin tur snott den.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: fyra

Vilken svordom använder du mest:Fan

Äger du en iPod: Japp.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på: 06:40

Hur många resväskor äger du: En, skulle behöva fler.

Var köper du dina matvaror ifrån: Ica.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Anneli är bättre på att fotografera och jag älskar att blir fotograferad...

Har några av dina vänner barn: Ja.

Har någon någonsin kallat dig lat: Ja, jag själv bland annat

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu: Inget, men Fleet Foxes är väl vad som spelas mest frekvent just nu.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Mjölk, det kan ju användas till allt möjligt.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja.

Vad åt du till middag: Gryta med fläsk, curry och kokosmjölk.

Använder du huvtröjor: Nej, jag avskyr huvor över huvud taget.

Har du någonsin deltagit i en demonstration: Ja, till och med Reclaim när jag var yngre.

Vem var den sista som ringde dig: Mor

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Jag är rädd för allt.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Absolut.
I dag kom en kille fram till mig i skolan och sa att många säger att jag är ful, men att han själv tyckte att jag var snygg.

Vilket riktnummer befinner du dig i: 08

Tittade du på tecknat när du var liten: Ja, farmor jobbade på Sandrews vilket innebar obegränsade fribiljetter. Jag har sett Robin Hood över 20 gånger på bio.

Hur många syskon har du: En storasyster.

Är du blyg inför det motsatta könet: Nej, det tycker jag nog inte.

Äger du några band t-shirts: Nej, sånt skit

När flög du senast? I Juni.

Hur många stolar står kring ditt köksbord: Jag har inget köksbord

Pratar du några andra språk: Tyvärr inte.

Diskar du din egen disk: Det händer.

Har du gråtit offentligt: Jag gråter allt för sällan, men när jag väl gör det skiter jag i vem som är i närheten.

Försöker du alltid lära dig nya saker: Ja. Jag tycker att det är grymt kul att kunna grejjer. Och som blivande lärare gäller det att alltid ha koll.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Ja och nej. Jag har några idéer men jag tror inte att tatueringar är min grej.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Den rikaste ska pröjsa.

Kan du kasta macka: Jag är hyfsat bra. Men jag föredrar att kasta ner stenarna så att det blir ett "floff", det kräver också sin teknik.

Har du någonsin varit på Jamaica: Nej

Vad har du med dig in på bion: Inget. Förutom på Stockholms filmfestival då jag har med mig mat ibland.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Drama

Gillar du att flyga flygplan: Ja

Vilket peronlighetsdrag är ett måste hos en partner: Ansvarskänsla

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Jag har blivit attraherad av folk jag senare upplevt som fula och tvärtom.

När sov du senast på golvet: Det var ett tag sen, men under de "vilda" singelåren hände det ibland.

Vilken är din favoritdrink: Rusty nail.

Gillar du din boendesituation: Ja och nej. Den är så bra den kan bli under rådande situation, men jag drömer mig bort till landet.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Nästan ingen alls. Typ fyra.

Äter du frukost dagligen: Nej, jag har ingen aptit på morgonen, men försöker tvina i mig. Inte hjälper det heller att jag inte tycker att traditionell frukostmat inte är så mycket att hänga i julgranen.

Är dina dagar fullbokade och stressiga: Periodvis

Vilken är din favoritfrukt: Galiamelon

Hur gammal blir du nästa födelsedag: 29

Tror du på liv på andra planeter: Ja, absolut, annat vore orimligt

Tror du att Gud är man eller kvinna: Gud finns inte.

Hur valde dina föräldrar ditt namn: Jag är döpt efter Kristoffer Abraham Höök tror jag, en officer för hundratals år sedan, men det kan vara något jag fått för mig. Jag heter i alla fall Kristoffer Abraham och mina föräldrar valde just det namnet mycket för att det tyckte att det såg fint ut i skrift.

Gillar du senap: Ja, det är grymt gott, helst söt-stark

Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Nej, jag är väldigt höjdrädd.

Sover du på sida, mage eller rygg: framstupa sidoläge

Tycker du om att krama folk: Ja.

Skulle du säga att du är trendig: Jag vill se mig som trendsetter. Men det är nog få andra som delar den synen.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Kejsaren är den enda karaktär som håller igenom hela serien.

Tycker du att du är attraktiv: Ja, om jag bortser fråna tt jag tycker att jag är för fet.

Vad är du allergisk mot: Damm

Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Det händer.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Det vet jag inte. Olivia kanske?

Strukturellt förtryck och individens ansvar

Med anledning av en del blogginlägg i ämnet män som beter sig som arslen mot kvinnor känner jag mig nödgad att slänga in mina två cent i debatten.

För det första: Det finns ett strukturellt manligt förtryck av kvinnor, det är min ståndpunkt och den får stöd i såväl etnologisk som antropoligisk forskning. Detta innebär att det finns en norm som möjliggör för män att behandla kvinnor illa i samhället. Många av dessa normer är ganska tydliga som till exempel att det är ganska accepterat att män har sex med tjejer fastän det inte råder koncensus, andra är mer dolda som att killarna i ett genomsnittligt klassrum pratar mer än dubbelt som mycket än tjejerna. Denna norm är inte en enbart manlig norm, det är måhånda en norm som skrivits av män, men det är del av en norm som samhället i stort delar. Det finns alltså ingen separat manskultur som ensam bär skulden för förtrycket.

Men nu kommer min andra ståndpunkt: Det går inte att prata om kollektiv skuld, det är inte bara felaktigt, det är dessutom väldigt okonstruktivt. Vad som finns är individers ansvar. Jag kan ta ansvar för mina handlingar och det jag säger, inte för någon annans handlingar och ord. Det betyder att jag är precis lika oskyldig (eller skyldig) som vilken kvinna som helst när en annan man begår ett övergrepp mot en kvinna. Åsikten att män som kollektiv bär skulden till kvinnoförstryck är inte bättre än åsikten att alla invandrare bär skulden till brott begågna av invandrare eller att alla heterosexuella bär ansvaret för kränkningar av homosexuella.

Nu betyder inte det att jag är helt fri från ansvar, på inga sätt. Mitt ansvar är att göra vad jag kan för att förändra den här ruttna normen. Det är ett ansvar som inte tillfaller mig för att jag har snopp, det är ett ansvar som tillfaller mig för att jag är medborgare i detta samhälle och är därmed ett ansvar som alla individer delar oavsett kön. Jag försöker axla rollen som medborgare så ansvarsfullt som jag bara kan. Jag försöker bryta normer med de medel jag känner att jag behärskar. Det kan för mig handla om att slå ett slag för folk som vill klä sig annorlunda eller att utbilda sig till ett väldigt kvinnodominerat yrke. För andra kan det handla om att sluta sponsra tidningar som Penthouse eller Klick! (same shit, different package) eller att lära sig se bortom kön när man pratar med en medmänniska.

Jag vet att det här var ett ostigt inlägg. Men jag lovar att inget blir det minsta bättre om man utmålar män som kolektiv som bad guys. Det finns nog inga människor som ändrar sig genom att man påtalar hur ruttna de är. Det blir heller inte bättre när man blandar in reko människor i samma kollektiv som dessa ruttna personer.

Verksamhetsförlagd utbildning.

Just nu har jag praktik, eller VFU som det heter på lärarhögskolespråk, förkortat VFU. Vi har sju veckor VFU den här terminen, vilket är drygt en tredjedel av kursen, i slutet av terminen ska vi bli filmade när vi leder undervisning och titta på dessa filmer tillsammans med våra klasskamrater. Det känns ganska läbbigt, men samtidigt vansinnigt lyxigt. När jag praktiserar känns det med all önskad tydlighet att jag var ämnad för läraryrket och hur roligt det än må vara att plugga till lärare längtar jag innerligt efter den dag jag är färdig.

Många säger sig vilja bli lärare för att de älskar barn, själv brinner jag för pedagogiken. Inte så att jag ogillar barn. Jag respekterar verkligen barn, men att säga att jag älskar barn vore en överdrift. Jag brukar undra hur ens grundinställning påverkar ens framtida yrkesutövning...

PS.
Vi såg färdigt Twin Peaks i dag. Det är en serie som verkligen skulle förtjäna en tredje säsong. Inte fler, men när den precis börjat blomma igen la den ner. Men men, jag är tacksam för de 29 avsnitt det blev.

Detaljer: Kragknappar.

En sak jag verkligen gillar med min stil är att den innehåller så mycket snygga detaljer, en del är ganska synliga, som mängden knappar i kavajen, men en del, som till exempel kragknapparna är något jag tror de flesta inte noterar. Ändå är de en så viktig detalj. De används för att fästa löskragen i skjortan och finns i fler utföranden, de jag har är i mässing och själva knappen går att vinkla så att man lättare får dem igenom knapphållet i en stel krage. Även om de sedan ligger dolda under en fluga eller plastrong vet jag om att de glänser och är fina där under.

Avsnitt 20 av bloggen.

Om den här bloggen var Twin Peaks skulle vi vara på avsnitt 20 nu ungefär. Serien dippar ganska ordentligt i mitten av andra säsongen men tar sig med råge mot slutet. Nu försöker jag inte förmedla att bloggen är på väg att sluta, bara att jag känner att det varit en dipp ett tag som jag hoppas råda bot på snart. Jag har gått tillbaka och läst igenom gamla blogginlägg för att försöka få ett samlat intryck av bloggen. Det är lätt att tappa fokus tycker jag och irra iväg från de ursprungliga tankarna man hade med bloggen. Jag tycker personligen att bloggen har tappat lite av sin trevlighet under sommaren och jag har skrivit fler inlägg som stuckit ifrån temat än jag önskat.

Jag tror att jag tappat lite inspiration samtidigt som den ökade mängden läsare ger mig en viss pliktkänsla att leverera många inlägg. Jag skrev så sabla många inlägg under vintern och våren och jag får för mig att ni kräver samma tempo från mig hela tiden. Och jag får för mig att varenda inlägg som inte innebär nya tips, länkar till onlinebutiker eller märkliga kravatter eller vad det nu kan vara är ett litet misslyckande från min sida.

Jag ska försöka samla tankarna lite inför höstens bloggande. Jag vill försöka släppa oket av pliktkänsla och skriva när jag har något jag vill skriva om. Jag tror att det blir fler "Hej, i dag var vi på promenad, sen vattnade jag blommorna" och kanske lite färre "Kolla in den här monokeln!" i framtiden, hoppas det är soft för alla, jag gillar att läsa andras bloggar om deras promenader och städdagar. Dock tänker jag bibehålla fokus på stil och kläder, utan fokus kommer jag inte kunna hantera att blogga. Och jag måste säga att jag själv är ganska nöjd med bloggens tema

Kollibrier

När jag känner mig lite nere eller bara allmänt seg brukar jag, liksom många andra sitta i timmar framför youtube. Just nu tittar jag på filmer om djur. Helst ska det vara djur som inte gör något särskilt bara hänger liksom. I dag har jag bland annat tittat på det här:

...eller ska jag försöka mig på en cylinderhatt?

Inte för att det ena nödvändigtvis skulle utesluta det andra. Det vore mustigt med encylinderhatt, men jag är tveksam till att det finns någon tillgänglig hattstock på hatteljén.

Snart börjar hatthösten

Hattkursen börjar igen om två veckor. Jag är så peppad att jag nästan blir illamående. Jag är väldigt sugen på att göra en clochehatt och letar runt på nätet efter inspiration. Cad skulle ni göra för hatt?

Post-mirakulintripp

Nu har vi haft antisyraparty på matlabbet. Vi här ätit citroner, lime och rabarber som godis. Ren yoghurt smakade som den ljuvaste dessert och mitt sura spontanjäst öl var ohyggligt sött. Det var en väldigt lyckad och rolig tillställning. Mer Miraculin åt folket!

Mörka fakta som Björklund inte tagit upp

I OECD-statiskt över lärarlöner återfinns sverige på 23:e plats.

Den tidpunkt då Jan Björklund menar att resultaten för svensk skola började sjunka sammanfaller inte bara med färre betyg utan också med införandet av friskolor på bred front.

I Finland som är Jan Björklunds favoritland att jmföra sig med ligger lärarlönerna högre och de har inga friskolor.

Forskaren Dylan Wiliam säger "There is no coincidence that countries that has the best results have an inclusive school system" Vad han syftar på är att de låter "svagpresterande" och "högpresterande" elever studera tillsammans. Studier visar med all önskvärd tydlighet att alla elever når högre resultat om det är ojämn kunskapsnivå i klassen, särsklit bra är det för de högopresetrande eleverna. Men friskolor, betygsintag och elitklasser jobbar ju i motsatt riktning...