måndag 13 juli 2009

Om stavning och konservativa tidningskrönikörer

Stina Zethraeus oroar sig över barns stavningsförmåga i dagens DN. Hon skriver lite smått raljant att stavningen blivit lågt prioriterad i skolan och att den liksom får klara sig själv. Vidare refererar hon till en rektor som menar att bristen på rättningar och markeringar i barnens texter skickar ut fel signaler till barnen.

En sak som Zethraeus inte tar upp är varför det är så viktigt med stavning. Det är liksom matematik en helig ko som man alltid kan ta till och ondgöra sig över. Rättstavning är en presitgekunskap som fyller ett egenvärde, ungefär som latinet var viktigt när vi hade parallellskola. De som häpnas och chockeras över ungdomars dåliga skriftspråk ser sig sällan eller aldrig nödgade att motivera sin upprördhet. De granskar inte heller de åtgärder de själva förespråkar. Redan på 70-talet gjordes en stor studie i USA som visade klart och tydligt att rättningar i elevers texter gjorde dem sämre på rättstavning, tvärtom från vad man vid första anblick kan anta. Orsaken är dock ganska självklar när man tänker efter: Rödpennor som klankar ner på ens text gör att man tappar lust och pepp att fortsätta utvecklas som skribent. Över huvud taget har piskor och tillrättavisningar visat sig vara fasansfullt inneffektiva pedagogiska verktyg och inte en enda av den moderna pedagogikens stora tänkare har förespråkat represiva pedagogiska metoder, ändå är det legitimt att tyckare och politiker fortfarande upphöjer en sådan kaligulapedagogik till ett ideal för svenska skolor, det borde betraktas med samma skepsis som människor som tycker att homeopati ska införas på våra sjukhus och att skolan inte borde lära ut evolutionen.

Zethraeus får nog mycket medhåll bland människor som tycker att det går utför med ungdomen och som tunnelseende stirrar på barnens felaktiga gramatik. De, liksom de sittande skolpolitikerna är inte intresserade av att vidga synfältet och se att barn i dag kan oerhört mycket mer än de själva kunde i sina ungdomsår. Och vem vet, kanske kommer dagens ungdomar skaka på huvudet när deras barnbarn inte kan koda hemsidor och layouta en blogg, kanske kommer det alltid finnas en högljudd reaktionär röst bland äldre intellektuella.

10 kommentarer:

P.G. Wersell sa...

Varifrån får du dina fakta egentligen? Det är lite konstigt att hänvisa till utländska och gamla undersökningar utan att närmare förklara eller ange källa.

Kristoffer Lindh sa...

Jag minns inte vad undersökningen hette riktigt. Jag har läst om den och hört den omnämnas i ett flertal föreläsare på lärarhögskolan. Jag skulle säker kunna ta reda på det om jag hade ork. Jag känner att det inte är så viktigt att vara noggrann med källhänvivningar när man skriver en debatterande text, det hör mer till tyngre texter enligt mig. Men vill man veta mer om hur barn lär sig läsa och skriva rekomenderas böckerna "Läsning" av Frank Smith och "Vägar in i skriftspråket" av Maj Björk m fl. Dessa är två av många exempel på hur forskningens ganska tydliga slutsatser ofta slutar i att det viktiga är att barnens språkinlärning måste vara lustfylld och spännande för att bli framgångsrik

Vad gäller pedagogikens stora tänkare kan jag namnge dem här Skinner, Piaget, Vygotskij och Dewey. De hade olika uppfattning om mycket, men represiv pedagogik insåg de alla var förödande.

Anonym sa...

Jag måste säga att din motvilja mot korrekt stavning, eller hur man nu ska tolka den delen av detta inlägg, är ganska konstig. Delvis eftersom att du själv mestadels använder dig av korrekt stavning, men framförallt då stavning är någonting som på det långa håller ihop ett språk och som gör så att t.ex. en skåning och en norrländing kan kommunicera utan nämnvärda hinder. Att stavningen anses viktig i skolan och prioriteras tror jag knappast är ett foster av att lärare och skolministrar sitter och kokar ihop jävelskap för barnen. Sen är korrekt stavning även en fråga om respekt och gott uppförande i skrift. Om jag får ett brev från någon jag inte känner och denne i detta skulle bruka sig av nyare slanguttryck och slarvig stavning skulle jag i ärlighetens namn tycka detta vara smått respektlöst. Ej att förväxla med din åsikt att rättstavning endast skulle vara en presitgekunskap.
Och nej, jag är inte en gammal grining gubbe, jag är tom. yngre än vad du är Kristoffer.

Kristoffer Lindh sa...

Jag har väl inte uttryckt någon ovilja till korrekt stavning. Jag tycker också att det finns fördelar med att kunna stava. Däremot så är jag inte särskilt orolig för hur det ligger till med stavningen hos svenska elever. Du gör en drastisk och överdriven tolkning av mitt inlägg tycker jag.

Jag har sagt att rätttavning är en prestigekunskap, inte att den bara är det. Som en sådan får den en orimlig uppmärksamhet och att den på ett felaktigt sätt får stå som symbol för elevers generella kunskapsnivå.

Sen är det inte riktigt sant att rättstavning håller ihop ett språk. Det går bra att förstå även texter som är gravt felstavad. En människa som läser i vad som kan betraktas som normalt tempo uppfattar ungefär 15% av bokstäverna i texten, resten hoppas över. Frank Smith refererar i sin bok till studier som visar att om man tar bort 70% av bokstäverna i en text blir texten lika lätt att läsa. Det som isåfall är viktigare är satsbyggnad och korrekt syftning i texten. Vad gäller respekten i att ha ett korrekt språk känner jag att det är jst vad du säger att det inte är: prestigekunskap, precis som att lära sig vett och etikett.

Men egentligen är min ståndpunkt mer pragmatisk och handlar inte om huruvida elever ska lära sig stava rätt eller inte. Det handlar om att rättstavning faktiskt är något som ska komme på köpet. De som påstår att rättstavningsövningar gör att elever blir bättre på att stava har väldigt lite kött på benen i form av stöd i forskning. Det man däremot tydligt kan se är att rättstavning kommer ganska automatiskt när man har en vana och ett intresse av läsning och skrivning. Rättstavningsövningar riskerar att minska intresset drastiskt för svenska vilket i sin tur kommer att leda till sämre stavning.

Att läget ser ut som det gör i dag kan inte hänvisas till för lite rättstavning på schemat, det har andra orsaker. Bland dessa hittar vi allmänt dålig pedagogik, lärare som är dåliga på att bygga upp lust hos eleverna att lära sig läsa och skriva och ökade klyftor i samhället.

Anonym sa...

Hej!
Kul att ni diskuterar!
Lust är självklart det bästa sättet att lära sig någonting.
I min text säger jag inte att man ska klottra röda bockar i barnens uppsatser. Det kan man skippa när man skriver fritt (för att inte hämma lusten). Därremot är det viktigt att träna sig på att stava (det kan man göra lustfyllt också). Det är viktigt med ett gemensamt skriftspråk. Det underlättar liksom i kommunikationen. Det jag säger i DN är att vi inte har några mätinstrument för att se om barnen stavar bättre nu efter att man har ändrat den pedagogiska inställningen till stavning. Jag är nyfiken helt enkelt. Hur går det, har det blivit bättre eller sämre?
Hej från stina Zethraeus

Kristoffer Lindh sa...

Spännande att få kommentar av krönikören i egen hög person.
Även om du inte explicit säger dig vara för rödpennor andas din krönika en viss konservatism.

Skolan är ett ämne där många människor är med och tycker, det kan man ju tycka är bra. Men samtidigt har en kraftig konservativ våg, ledd av folkpartiets Jan Björklund, dragit in över Sverige. Det har gjort att den allmänna diskussionen rört sig längre och längre ifrån var forskningen står och det är i dag svårt att hitta en tidningsartikel om skolan där ens frågeställningen liknar det forskningen ägnar sig åt. Det är förstås väldigt olyckligt. Den politiska debatten i dag är lika märklig som om man inom sjukvårdspolitik skulle diskutera huruvida homeopati eller andeutdrivning är bäst för att bota cancer.

Ett stort problem med debatten är att många hävdar vissa värden, som man betraktar nästan som absoluta, utan att man känner behovet att motivera sig. Till exempel så pratar man om hur illa det ligger till med matematiken i skolan och hänvisar till internationella undersökningar. Men man känner inte att man behöver motivera varför matte är viktigt och kanske ännu viktigare: vilken matte som i så fall är viktig. Det gör vidare att man inte granskar vilka mattekunskaper som har testats och på vilket sätt de genomförts.

Jag säger alltså inte att du har fel i sak i din artikel, men jag tycker att det är dumt att inte ge en motivation till varför du tycker att rättstavning är viktigt, vilka problem som kan uppstå när man inte kan stava rätt osv.

Jag tror inte att rättstavning är så viktigt som det framhålls i journalister och politiker. Båda dessa yrkeskårer har språket som sitt främsta verktyg och sätter då självklart dessa värden som höga. Men en felstavad text är sällan svår att förstå, däremot väcker den irritation hos en språkkunnig läsare.

Ett gemensamt skriftspråk har vi ju även om all inte kan stava till inrikespolitiker eller acklimatiserad. Det är då viktigare att få satsbyggnad och syftningar att sitta.

Jag tycker därmed inte att rättstavning är helt oviktigt, men det ska kanske plockas ner från sin höga piedestal tillsammans med matematiken. Det blir ett orimligt fokus på dessa kunskaper som gör att man blir blind för att de bakomliggande orsakerna till problemen.

Vad gäller mätinstrument så ska man akta sig för att visa allt för stor tilltro till dem. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att kvantifiera kvalitativ kunskap. Validiteten i kvantitativa mätningar är nästan alltid mycket låg, varför till exempel PISA- och TIMMS-undersökningarna i matematik har låg status som mätinstument i forskarkåren.

Kristoffer Lindh sa...

Jag kan tillägga att jag själv, i min lärarutbildning, specialiserar mig på matematik och svenska. Jag upplever att jag har ganska mycket kött på benen vad gäller ämnesdidaktiken i dessa ämnen. Skulle du göra antagandet att det ligger sämre till med rättstavning i dag än för, säg, 20 år sedan så är jag nog beredd att hålla med dig. Däremot ska vi akta oss väldigt noga för att därmed se ett orsakssamband mellan sjunkande nivå på rättstavning och rättstavningens dalande status i skolan, det finns väldigt många tänkbara orsaker till varför det ser ut som det gör. En är kanske att lärare som i dag utexamineras ofta själva har ett språk som till och med jag blir paff över. Skulle du säga att det är viktigt att lärare är bra på rättstavning, då skulle jag faktiskt hålla med.

Anonym sa...

Du hyllar den moderna forskningen kring lärande, men de enda forskare du nämner är
Skinner (1904-1990)
Piaget (1896-1980)
Vygotskij (1896-1934)
Dewey (1859-1952)

Det framstår som lite konstigt.

Ännu konstigare är påståendet "validiteten i kvantitativa mätningar är nästan alltid mycket låg". Självklart finns det många dåliga undersökningar som inte mäter det det avser att mäta, men att säga att det "nästan alltid" är så är faktiskt att ta i. Vad gäller TIMMS-undersökningen är väl det största problemet att flera av de politiker som har tolkat resultaten inte har förstått vad undersökningen mäter eller vilka skillnader som finns mellan olika länders matematikundervisning.

Kristoffer Lindh sa...

Dessa herrar är inte omnämnda som exempel på modern forskning, utan som portalfigurer inom pedagogisk forskning. Nästan alltid kanske är att ta i, det kan jag nog hålla med om. Problemet med kvantitativa mätningar är att de mäter just kvantitet, men det man ofta vill läsa ut ur dem är kvalitet, eftersom det är det som säger något. Det jag egentligen borde skriva var kanske att kvantitativa mätningar ofta säger väldigt lite om kvaliteten. Det finns en svensk forskare som forskat just på validiteten av internationella undersökningar, jag minns inte namnet just nu. Men vad jag förstått har hans slutsats varit just att de har väldigt låg validitet och visar egentligen bara att det är olika i olika länder.

Kristoffer Lindh sa...

För att kunna läsa ut någonting ur en kvantitativ mätning måste man gå med på att den mäter det den är tänkt att mäta och det är ofta ett rent antagande. Man har sett på till exempel PISA-undersökningarna hur en del elever som misslyckats på mattedelen ibland misslyckats på grund av dåliga språkkunskaper.