Konsumentmakt i all ära, men vad hände med producentmakten?

Jag läser Peter Englunds och Helena von Hofstens blogginlägg och börjar tänka på konsumentmakt. Det blev väldigt poppis för ett tag sedan att prata om konsumentmakt. Nu skulle vi som konsumenter kunna göra ställningstaganden genom våra konsumtionsmönster. Jag minns att Konsum där jag bodde märkte upp vilka varor som kom från Frankrike när de kärnvapensprängde i söderhavet så att vi som konsumenter kunde välja om vi ville bojkotta eller inte. Nu kan man välja mellan ekologisk mjölk eller oekologisk, vi får välja om vi vill ha rättvisemärkt kaffe, ekologiskt kaffe eller oekologiskt och oetiskt kaffe...
Men för varje oekologisk produkt finns en producent som fattat beslutet att tillverka oekologiskt. Varför ska de komma undan när inte vi gör det? Vi klandrar gärna andra som inte köper ekologisk mjölk, men varför klandrar vi inte Arla som valt att producera oekologisk mjölk? Vi har svalt hela idén att producenter är slavar under efterfrågan. Att så länge det finns efterfrågan på oekologiska varor så är det okej för företagen att tillhandahålla sådana varor. Det är väl ändå helt uppåt väggarna? Genom att predika individens frihet och rätt att välja har man svurit sig helt fri från sitt ansvar som producent, men är inte producenterna också individer som fattar beslut om huruvida man vill betala ut rimliga löner eller inte, låta slaktdjuren ströva fritt eller låta dem stå i små bås i hela sina korta liv?
Det är fan dags att vi kräver att producenterna tar sitt ansvar också, det är inte okej att arla, scan, H&M och ja... jag kan rada upp gräsligt många företag här, överlåter ansvaret för produktionsvilkoren på oss.