Jag skrev tidigare att jag handlar en del kläder i jaktbutiker. För er som känner mig privat kanske det ter sig ganska märkligt att jag skulle ränna runt i jaktbutiker. Jag var vegetarian tills i somras och jag har alltid tyckt att det känns lite sjukt att döda djur för nöjes skull. Hur som helst är butikerna fulla av bilder på glada människor i gentlemannakläder som håller i döda harar, samtalar med varandra över en nyskjuten björn eller poserar med några fällda rådjur. Allt med ett slentrianmässigt leende, lite lojt så där. Deras uppsyn är så ytlig, det är verkligen "Ska vi ta och diskutera budgeten över lite fasanskjutning" över det hela. Favoritbilden är nog den enorma mängden skjutna fasaner som är uppradade på en herrgårds gräsplan. Den andas verkligen onödigt dödande. Det kan inte finnas någon bra anledning rent praktiskt att döda så många fåglar på samma gång.
Så. Ni förstår kanske att det är med en viss kluvenhet man går in i en jaktbutik. Visst, jag gillar deras kläder, men den livsstil de försöker sälja fyller mig med avsmak. Men samtidigt som jag äcklas så kan jag inte låta bli att bli road över denna för mig helt absurda livsstil.
tisdag 4 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Happiness is a warm gun" som John Lennon ironiskt poängterade.
Var han ironisk? ;)
Ja, de där leendena är så intetsägande. Så tomma, så obehagliga...
Han läste det i en jakttidning och tyckte det var den absurdaste sak man någonsin kunde vara happy om, för det innebär ju att man just skjutit något.
Sen blev han ju skjuten... :/
Skicka en kommentar