måndag 18 februari 2008

Först kränkt vinner.

Maciej Zaremba har skrivit två lika fantastiska som upprörande artiklar i DN om hur människor missbrukar och vanvårdar diskrimineringslagstiftningen på Stockholms lärarhögskola. Jag blir så förbannad på folk. Läs och vreds:

Först kränkt vinner

Tyst i klassen

7 kommentarer:

Knit-Marie sa...

Vi har knappt pratat om nåt annat idag! Främst kanske för att vi är ett gäng vokalvårdare och konsonantrådgivare som känner frustration över språkliga tillkortakommanden hos personal som har hand om barn/elever som alldeles särskilt behöver goda språkliga förebilder. Visst måste man kunna kräva en Ok svenska?! Och visst ska man inte behöva tassa runt hbtpersoner vägande varje ord på guldvåg? Respekt och empati ska vi alla visa varandra och att missbruka diskrimineringslagen som skett tjänar bara de onda krafterna.

julia sa...

Om något helt annat:
Jag blev så tvärförtjust i dig att jag har tokhypat dig i min blogg. Dessvärre har jag ingen större trafik hos mig, så din besöksstatistik kanske inte skjuter i höjden tack vare mig, men jag tänkte att det kunde vara på sin plats att bekänna färg när man nu har petat in en länk. Grymt schysst blogg, jag blev ögonblicksförälskad i hela alltihop. Pepp!

Kristoffer Lindh sa...

Knit-marie: Ja, hela idén om lika behandling är väl att alla ska bedömmas lika. Då kan ju inte hänsyn till dåliga språkkunskaper gälla. Då är det ju särbehandling man förespråkar, inte jämnstäldhet. Jag tror att sådan här lagstiftning tyvärr missbrukas mer än den brukas. Den är till mer skada än nytta. Det som verkligen behövs inom lärarutbildningen är högt i tak. Sådana här incidenter är direkt förödande.

Julia: Tack! Kul att du gillar bloggen. Det är väldigt roligt med komplimanger. Jag ska kika på din blogg ordentligt tillbaks.

julia sa...

Apropå artiklarna så sitter jag här som ett gigantiskt utropstecken med gapande mun. Jesus! Jag har haft både tur och otur med mina lärare under skoltiden, och jag möter både mer och mindre begåvade lektorer nu under min utbildning (studerar till sjuksköterska). Dock träffar jag nu på ett helt nytt klientel lärare - maken har börjat studera på komvux. Där känns det som att vi kan återfinna representanter för de där lärarna som inte blev godkända i artiklarna. För någon vecka sedan skulle maken skriva samhällsprov, vilket inte gick sådär lysande. Visserligen skrev han bara två poäng från VG, men han var beredd att nita läraren efter provet eftersom frågorna var så värdelösa. När jag läste provet då han fick tillbaka det, förstod jag varför. Frågorna var inte begripliga. De var inte ens formulerade som riktiga frågor, och det gick inte att avgöra vad läraren var ute efter för svar genom att läsa frågan. Vad tror du om till exempel: "Vem är Sveriges statschef? Utveckla! (4p.)" Exakt vad är det man ska utveckla? Och det var ändå ett exempel på en av de bättre formulerade frågorna. Oftast bestod de bara av ett ord och så det där j-a "Utveckla!" eller "Redogör!".

Tycker att det är ett högst rimligt krav att en lärare ska behärska svenska språket. Man ska ju inte som elev behöva sitta och GISSA vad läraren skriver. Ofta sitter jag och mina kursare och försöker tolka våra studiehandledningar för att försöka utreda vad det till exempel är som ska lämnas in skriftligt till inlämningstillfället och vad som ska redovisas under seminariet. Ofta måste vi maila eller ringa lärarna för att få konstaterat och utrett vad som egentligen avses med vad som skrivs.

Oh well. Nu kanske jag skulle ta och sätta igång med dagens studier istället för att sitta här och skriva löjligt långa kommentarer. Haha.

Kristoffer Lindh sa...

Jag har också stött på komvuxlärare som inte har alla hästar hemma, det är inte det roligaste.

Ställer man sig frågan: Vad är viktigast? lärarens rätt att få undervisa eller elevens rätt till bra undervisning. Borde svaret vara ganska lätt. Ändå har vi en massa mekanismer som garanterar dåliga lärare undervisningsmöjligheter.

Ung moraltant sa...

Vi har en massa mekanismer som garanterar dåliga elever att få godkänt också, t ex sådana som inte varit med på lektionerna, och inte läst på innan ett prov. Utan att veta bakgrunden, typ lektionernas innehåll resp. det skriftliga materialet som ingick går det faktiskt inte att avgöra om just denna skrivningsfråga som Julias man fick var rimlig eller inte.
Det kan mycket väl hända att hans klagomål är berättigade. Men inte ens hon kan avgöra det utan att ha varit med på kursen själv.
Var din man med på alla lektioner innan provet? Hade han pluggat ordentligt? I så fall är hans klagomål förmodligen berättigade. I annat fall inte.
Är det verkligen så att eleverna inte klarar av proven pga att läraren inte förklarar ordentligt på lektionerna måste det ju hela klassen ha anledning att öppna en diskussion med läraren om hur proven utformas i förhållande till den undervisning som ges och det material som eleverna ska plugga. Ifall en sådan diskussion inte får till stånd en förbättring måste ju hela klassen gå till rektor och klaga. Men är han den enda som har problem med att fixa provet är det förmodligen han som inte gjort sitt jobb som elev, dvs inte varit med på lektionerna och inte pluggat materialet ordentligt.

Kristoffer Lindh sa...

Ung moraltant: Det är en fråga om vad som ska bedömmas. Det finns en massa elever som inte är närvarande på lektioner och som inte pluggar till proven som har de kunskaper som krävs för ett godkänt. Ska betygen vara en bedömning på hur man sköter sig i skolan eller på vilka kunskaper man har? Som har framkommit på andra håll i bloggen tycker jag att betyg är dåligt eftersom de inte visar någonting och eftersom det som är viktigt att lära sig i skolan inte är mätbart, men om vi nu ska ha ett betygssystem så tycker jag att det ska vara ärligt och se till elevernas kunskap och ska inte vara en bedömning på duktighet och skötsel. Sen kan man fråga sig om ett prov över huvud taget är ett bra verktyg att mäta elevernas kunskaper på. Jag tycker att det är rimligt att Julia litar på sin man, dessutom klagade han inte för att han misslyckats, han hade ju nästan fått VG.

Skolan borde inte handla så mycket om att plugga och nöta in som om förståelse och personlig utveckling. Hela systemet med pluggande inför prov som sedan bedöms och ger betyg efter resultaten är väldigt opedagogiskt och inneffektivt.