Det här med ålder.

Det finns en massa åldersfloskler som "skaffa barn får man göra sen, nu måste man leva livet" eller bara "håll huden ung och fräsch med NIVEA" eller vad det nu kan vara. Det finns någonting djupt provocerande i idén om att livet tar slut, eller åtminstone blir sämre när man blir äldre. Sen har vi det här med Amelias M magasin som lanserar Mappien. Hennes lösning på åldersproblemet är att skapa en tant-trend där tanter som är 50+ ska leva livet i ungdomlig fart och låtsas att de är unga.

Det som verkar så härligt vid första anblicken pekar på någonting som jag tycker är väldigt sorgligt i vårt samhälle: att identitet är så starkt förknippat med ålder, mer specifikt: låg ålder. Man blir misstänkliggjord om man vill skaffa barn vid 22 års ålder eller gillar trädgårdsprogram. Äldre människor får panik och vägrar använda dramaten för att rädda sina åldrande ryggar för att det kan uppfattas som tantigt.

Kan vi inte bara lägga ner allt det där? Varför ska fart och fläkt, sprit och glam, karriär och fast rumpa vara det enda som eftersträvas? Sävlighet, punch i bersån, korsord, trevliga hobbies och åldrande hy har också en plats i samhället, det förtjänar också sina trender. Kan det inte bli coolt att spendera lördagen med tröjstickning eller på etnologiska museet?