Ung Farbror tänker till om skräp.

Jag hör ofta folk säga, med inte så lite stolthet i rösten, att de är bra på att slänga saker. Gärna gör man sig lite lustig över folk som är sentimentala och vill spara på gamla grejer. Nej, ut med det gamla och in med det nya ska det vara. Jag har själv tyckt att det är eftersträvansvärt att vara en sådan som slänger allt man inte bheöver.

Men när jag höll på att slänga en massa skräp som inte ska med i flytten insåg jag: När man säger att man är bra på att slänga saker säger man också att man är bra på att samla på sig en massa skit. För mycket av det vi slänger är verkligen skit. Det var skit redan när det köptes. Det köptes utifrån ett kortsiktigt perspektiv och frågan är om man hade nytta av det ens när det införskaffades.

Nej, nu har jag bytt ideal: Jag ska vara en sån som inte slänger gamla grejjer. För jag ska vara en sån som inte köper på mig en massa blaj. Det ska inte finnas något att slänga. Jag kommer att skämmas lite när jag slänger alla rester från mitt gamla hem. Rester som uppgår säkert i tusentals kilon. Det är inte klokt, så kan inte någon som verkar för ett hållbart samhälle hålla på. Skam på mig, och skam på alla andra som gillar att slänga ut det gamla. Nu får vi ta och skärpa oss.