lördag 21 mars 2009

Landet, here I come

Efter hemtenta, redovisning och märkligt, om än roligt, lajv i går ska det bli skönt att åka ut på landet. Jag, syrran, katten dexter och lilla kattungen Lovis som jag inte träffat. Vi ska beundra tulpanlökar, tomatplantor och grilla.

2 kommentarer:

Little Peaché sa...

Sv: Jag tycker faktiskt det är viktigt att kalla sig just feminist. För på så sätt sållar man sig till den viktiga skaran av kämpar som vill få en bättre värld för både kvinnor och min. Självfallet kan man föra den kampen och kalla sig vad man vill men eftersom vi har ett arv som är just feminismen tycker jag det är viktigt att bibehålla detta arv.
Att inte kalla sig feminist skulle vara som att skita sina medmänniskor såväl som förfädrar rätt i ansiktet och spotta på allt det som de kämpat så hårt för.

Little Peaché sa...

Åh du för ett så himla bra och vettigt resonemang. Jag förstår vad du menar och håller verkligen med. När jag säger att det är viktigt att kalla sig feminist har jag tänkt på alla de män och kvinnor som med förakt i tonen fnyser åt alla dagens "feminister med hår på benen".
Denna mobbing (eller vad man ska kalla det) av feminismen har gjort mig både arg och ledsen och därför har jag känt ett ännu större behov av att kalla mig feminist och visa att feminister kommer i många former och förpackningar.

Sen har du helt klart en poäng när du menar på att hellre jobba för jämlikheten och vara icke-feminist än att inte göra ett skit men ändå kalla sig feminist.

Som sagt, anledningen till att jag blir upprörd över folk som inte kallar sig feminister är för att jag genast tänker på alla de trångsynta män och kvinnor som inget gör utan bara ser ner på jämlikhetskämpar. Och med det sagt var det en felformulering av mig att få dig att känna att din kamp var mindre värd i mina ögon för att du inte kallar dig feminist.
Så är det inte! Din kamp är värd allt.