torsdag 26 mars 2009

Misslyckas eleven att uppnå kunskapsmålen eller misslyckas läraren?

Den politiska retoriken kring skolan är väldigt fokuserad på eleverna. Inte elevernas rättigheter att få bra undervisning, utan deras förmåga eller oförmåga att uppfylla kraven. "Att ställa krav är att bry sig" som Folkpartiet säger. Men samtidigt som man tjatar om elevers misslyckanden visar man upp en fullständigt kravlös syn på lärarna. Det är väldigt sällan man fokuserar på lärarnas ansvar att undervisa eleverna.

Det blir väldigt kontraproduktivt när politiken ska översättas i konkret verksamhet. Det är nämligen skolans struktur och lärarnas verksamhet man i praktiken kan göra någonting åt. I realiteten går det inte att ändra på eleverna på något annat sätt än genom lärarna och skolan.

I stället för att säga att Lisa misslyckats med matten borde man säga "vi har misslyckats med undevisningen". Det är nämligen inte bara sant, det är även en uppfattning som går att bygga vidare på. Eftersom vi då lägger ansvaret hos oss själva och inte på eleverna. Då kanske vi kan börja se hur den utbredda konservatismen hos lärare och den vansinnigt stelbenta organisation som är rådande i svensk skola och som utgör enorma bromsklossar för skolans utveckling mot ökad kunskap och kreativitet.

Men tyvärr vinner man inga val på att lägga skulden hos dem som förtjänar den, skolbarnen har ändå inte rösträtt, så vi kan lika gärna skuldbelägga dem för skolans misslyckande.

2 kommentarer:

Wassen sa...

Håller med dej om lärarna. När jag gick i skolan (då var förmodligen du ej du född ännu ;-)så var det inga problem med matten upp genom låg- och mellanstadiet, men i högstadiet när vi började räkna algebra och liknande så hade vi en mattelärare, som säkerligen var ett "halvgeni" själv, men som snackade fortare än jag hann med att fatta eller tänka efter vad det innebar det han sade. Dessutom ritade han formler på svarta tavlan i samma rasande fart, tills det inte rymdes fler. Då suddade han lika snabbt ut dem och började rita nya samtidigt som han talade med ryggen mot klassen. Till slut började jag tro att jag var en matematisk idiot, ty en del av mina kamrater tycktes fatta vad han sade, eller de kanske hade föräldrar som kunde hjälpa till hemma?

Men när jag var i 20-årsåldern så köpte jag en korrespondenskurs för ingeniörer hos Hermods, och då var helt plötsligt den högre matematiken inte svårare än övriga tekniska ämnen.

Ha en bra dag och tala vänligt till eleverna ;-)

Hans Lundahl sa...

jag skuldbelägger hårdt skolpligten