Där julafton för mig är en underbar högtid med mys och god mat är nyårsafton en ångestfylld oro över vilken fest man ska bli bjuden på, hur mycket sprit man förväntas dricka och hur många raketer som kommer skjutas in i barnfamiljer. Så när vi bestämde oss för att fira nyår ensamma på Ornö var lättnaden total. Skönt att själv göra "fuck you"-tecknet till alla fester istället för att själv bli ratad av dem. På kvällen var det nyårskonsert i Ornö kyrka. Annelis föräldrar medverkade. Hennes pappa hade klätt upp sig i fluga och hängslen. Mina hängslen, han hade tagit fel och jag fick använda hans. Men vi var så stiliga i alla fall.
Nyårsmiddagen bestod av tjälknöl på ren, sås på grädde och porter, potatisgratäng och stenbärsgelé. Tolvslaget skålades in med Jan Malmsjö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Alltså... din svärfar måste ha trott att han hade dött och kommit till himlen när du dök upp i hans dotters liv! Själv önskar jag mig en svärdotter som älskar stickning. Är det för mycket begärt???
Med en så fantastisk dotter kan han inte ha väntat sig annat än en svärson i min kaliber ;). Ännu bättre vore kanske en svärson som är grym på nålbindning eller virkning så ni kan lära av varandra... Men om du får en svärson som inte gillar stickning kan han alltid tuktas att börja gilla det ;)
Faktum är att jag har en nästan-svärson som är grym på orkidéer. Alltid nå´t!
sås på grädde och porter. det låter faktiskt helt sjukt gott.
själv hade vi glömt både olja och matfett ute i stugan så jag fick göra eget smör av grädde. vilket i och för sig fungerade utmärkt.
Knit-marie: Han kanske kan tukta dig att bli en blomnörd. Jag hoppas Anneli lär mig bli det i alla fall
A-K: Fast officiellt måste det ju ha varit tanken från början att du skulle göra ditt eget smör. Ja, det var en grym såsbas. För att vara riktigt redig hade jag också i det levrade blodet som blev från tjälknölen. Det låter äckligt, men det är grymt gott.
haha ja. jag avbröt även en romantsisk fördrink för att gå ut i köket och göra smöret. Jag kunde liksom inte tänka på något annat.
Det är ju jättemustigt att liksom släppa allt för att gå ut och göra smör. Det ska jag också göra nästa nyår.
Skicka en kommentar