Man säger ofta att vi lever i männens värld. Jag skulle vilja revidera uttalandet och påstå att vi lever i alfahannarnas värld.
Det är alfahannarna som slåss och våldtar, men också de som får de bästa jobben och de flesta polarna, de får både engångsliggen och flickvännerna.
De man pratar med verkar överrens om att alfahannarna är en styggelse men man tröstar sig med att de schysta killarna vinner i längden. Men min erfarenhet säger mig att det är helt tväst om. Det är alfahannarna som vinner, både på kort sikt och i längden. Schysta killar straffas hela tiden i samhället och av alla instanser. Vi bestraffas i arbetslivet för att våra armbågar inte är vassa nog och vår snällhet utnyttjas av vänner och partners. Även de mest idealistiska feminister jag känner går hem med alfahannen efter festen.
Jag kanske inte låter förnuftet tala nu, men ibland blir jag oerhört uppgiven över hur världen ter sig för mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag vet precis vad du menar Kristoffer. Vi snälla killar får alltid ta en massa skit och får aldrig komma till.
Jag vill inte låta bitter men ibland blir man ändå ganska uppgiven.
Jag har en killkompis som fram till för några år sedan var kroniskt singel. Han är en typisk "snäll kille". Han har alltid haft mängder med tjejkompisar som alltid har kommit med samma klagan: "Killar är svin. Varför kan inte alla killar vara som du?" Så han har lyssnat och tröstat, bara för att se hur tjejkompisarna har gått vidare till nästa sviniga kille. Jag gissar att det är mer än en snäll grabb som känner igen sig i det scenariot. Hade det inte varit för att mitt hjärta klappar för (snälla) flickor hade jag baske mig haffat honom själv.
word.
Men jag tror man ska passa sig för att säga "Alla tjejer gillar dåliga killar", som många bra killar bittert säger.
Du hänger möjligtvis inte på Flashback? Där diskuteras fenomenet flitigt just nu.
https://www.flashback.info/showthread.php?t=861609
om intresse finns, dock inte jättebra retorik hela tiden...
jag anser mig ganska glad över att jag lyckast att sluta bry mig om tjejer som endå inte har intresse av mig, trots att deras utseende kanske är trevligt och övriga personlighet god. jag hoppas att det förblir så.
Dock är väll du Kristoffer ett levande bevis på att man visst kan ha ett förhållande utan att vara en skitstövel.
Jag tror absolut inte att alla tjejer bara gillar dåliga killar. Men jag tror att många schysta killar känner så och jag tror inte att det är helt utan grund, dessa killar har nog fått sin bild bekräftad ganska många gånger och då är det svårt att inte bli bitter.
Och som Tom säger så har väl jag motbevisat det lite genom att själv ha en partner. Men även om inte alla faller i fållan och agerar likadant tror jag absolut att det finns mönster i samhället som straffar snälla killar.
jag tror att man kan "förgöra" bitterheten som man ibland känner genom att vara stolt över sitt sätt. Jag är mycket stolt över att jag inte är skrytig och skränig utan mer åt det lugna hållet. Om samhället misstycker är det samhället som felar om man skall hårdra mitt tankesätt.
Just detta med dagens "inne" värderingar har bidragit till att jag har vänt mig till historien...
ibland har man rätt att vara bitter.
och ja jag är del av problemet. Jag är feministen som går hem med Alfahannen.
Nu har jag genom otrolig tur och nog bara tur faktiskt lyckats hitta något så unikt som en kille som är både en snäll kille och en alfahane...
Som Emma säger är det tur att man både kan vara en alfahanne och "snäll" (dvs att man inte beter sig som ett omoget svin). Att vara alfahanne kan också innebära att man besitter en stark personlig integritet, och kan agera som en ansvarsfull ledare utan att behöva våldta eller slåss på gatan
Ja, det bör ju verkligen sägas att betydelsen av "alfahanne" är det som historiska dräkt och... säger.
Som jag har förståt det så är det framförallt den höga självsäkerheten som folk gillar. Vilket gör att många försöker uppnå det, vilket de gör genom att trycka ner andra.
För mig som person spelar det inte så stor roll, men det är tråkigt att ett sätt som uppmanar att trycka ner andra uppmuntras överallt.
/Tom
Jag håller med Tom om att man kan vara stolt över sitt sätt. När det kommer till kritan skulle jag inte för mitt liv vilja vara en alfahanne.
Sen delar jag inte uppfattningen om att gott självförtroende och integritet nödvändigtvis skulle ha med att vara en alfahanne eller inte.
Jag tror inte att självförtroende är något man har eller inte har. Alla har en comfort zone där man har gott självförtroende och när man rör sig utanför den sjunker självförtroendet. Själv har jag väldigt dåligt självförtroende om jag ska klättra upp för höga stegar, men enormt självförtroende när jag ska undervisa 30 sjuåringar eller stå på scen inför stor publik. För andra kanske höjderna inte är något problem medan man aldrig skulle vilja hamna inför en klass.
Att inte vara alfahanne innebär inte nödvändigtvis att man saknar integritet och självföretroende, snarare att integriteten och självförtroendet tar sig andra uttryck. Sen tror jag att mycket alfahannebeteende är ett kompensationsbeteende.
Med det sagt vill jag ändå hålla med om att det finns fina och trevliga alfahannar och jag vill inte på något sätt klandra Emma och andra som dras till dem. Det är inte min poäng.
Men hallå jag är inte klanderfri.
Jag kommer av en familj av alfahanar (läs poliser och ledare) där vi har en uttalad tävling (bland männen) om vem som har alfahanepositionen just för tillfället.
Och jag tycker att för att passa in i "alfahanen"-mallen måste det finnas ett viss mått av aggressivitet.
Men jag ser mig (och har faktiskt fått det sagt till mig) som en alfahona. Men det är inte riktigt samma sak.
nu känns det här otippat utlämnande. märkligt.
Det här är den fina bloggen, där det faktiskt samtalas om saker. De debatteras inte.
Skicka en kommentar