Ungdomskultur

Jag var på en föreläsning i dag om ungdomskultur. Föreläsaren berättade lite om vilken forskning som gjorts och redogjorde kort för sin egen forskning på tjejer som åker skateboard. Efter otal exempel där graffiti, skateboards och hip-hop fick agera exempel på ungdomskultur kände jag mig nödgad att höja min röst och fråga hur många ungdomar som egentligen målar graffiti och lyssnar på hip-hop. Hur många ungdomar identifierar sig med medias och politikers bild av ungdomlighet egentligen?

Ungdomar som går i scouterna, spelar cello eller drar ihop rollspelsgäng, hur känns det egentligen för dom när vuxenvärlden ständigt målar upp en bild av ungdomsgäng som vandaliserar och har kepsarna bak och fram? Är det så roligt att alla ungdomssatsningar som görs är hip-hopfestivaler med nycirkus i Alby med lagliga väggar? Är det så roligt att en ungdom som spelar basket eller fotboll får mer än hundra gånger så mycket pengar från skattemedel än en ungdom som lajvar?

Jag tycker att vi får skärpa till oss nu, det är fan diskriminerande att vi inte låter fantasydrakar, hello-kittydockor, svart smink runt ögononen och scoutskjortor också rymmas i begreppet ungdomskultur. Vi osynliggör det stora flertalet ungdomar i samhället och får på köpet en helt snedvriden uppfattning om vad ungdomar pysslar med nu för tiden. Det är tragiskt och pinsamt att vuxenvärlden inte kan ge dagens ungdom den respekt den förtjänar.